Vid en blodtransfusion förs nytt blod in i kroppen. Det kan behövas efter en olycka, i samband med en operation eller som en del av behandlingen av en sjukdom.
Vad är en blodtransfusion?
Blod som används vid blodtransfusioner kommer från personer som har gett blod vid blodcentraler runt om i Sverige. Blodet kontrolleras och försiktighetsåtgärder vidtas så att blod från en person med en smittsam sjukdom inte ges till någon annan. Både barn och vuxna kan få blodtransfusion.
När behövs transfusion?
Du kan få blodtransfusion med blodplasma om du har förlorat mycket blod eller har brännskador. Den som får transfusion på grund av blodsjukdom får ofta både röda blodkroppar och blodplättar, så kallade trombocyter.
Förberedelser
Innan du får en blodtransfusion tas ett blodprov (blodgruppering) för att se vilken blodgrupp du har: A, B, AB eller 0 (noll). Vården avgör vilka prover som behöver tas och hur länge de gäller. Vid transfusion måste givarens och mottagarens blodgrupper passa ihop.
Vid transfusion av röda blodkroppar gäller följande förenlighet. För plasma och trombocyter gäller andra regler – för plasma är förenligheten i praktiken den omvända.
- A kan ge blod till A och AB, och ta emot blod från A och 0.
- B kan ge blod till B och AB, och ta emot blod från B och 0.
- AB kan bara ge blod till AB, men ta emot blod från alla blodgrupper.
- 0 kan ge blod till alla blodgrupper, men bara ta emot blod från sin egen grupp.
Rh-faktorn är ett protein som kan finnas på blodkroppens yta. Den finns hos cirka 85 % av Sveriges befolkning, som kallas Rh-positiva (Rh+). Resterande 15 % saknar faktorn och kallas Rh-negativa (Rh−). Den som är Rh-positiv kan bara ge blod till andra Rh-positiva, medan Rh-negativa kan ge till båda grupperna.
Inför varje transfusion tas ett blodprov för förenlighetsprövning, kallat BAS-test. Då kontrolleras om du har bildat antikroppar mot röda blodkroppar. Analysen tar en till två timmar. Har antikroppar bildats görs ett korstest för att säkerställa att blodet passar dig. Hur länge ett prov gäller avgörs av vården och kan variera mellan regioner och beroende på din situation.
Så går det till
Vid en blodtransfusion leds blodet in i kroppen genom ett blodkärl i armvecket, handen, ljumsken eller på halsen. Du får oftast ligga ner under behandlingen. Tycker du att det är obehagligt med stick kan du få lokalbedövning i huden, som plåster eller salva.
Berätta gärna för personalen om du känner dig orolig eller har frågor. Det finns stöd att få. Barn har större möjlighet att samarbeta om de i förväg får veta vad som ska hända.
En sjuksköterska tvättar huden noggrant där venkatetern ska sättas – en tunn, böjlig plastslang som förs in i blodkärlet och tejpas fast. Vilket blodkärl som används beror på vad som är mest lämpligt för dig. Det kan sticka till när katetern sätts på plats. Har du en subkutan venport eller central venkateter kan blodet ges i den. Blodet finns i en påse som hängs upp på en ställning och rinner genom en tunn slang till katetern. Det brukar inte göra ont.
Hur lång tid tar det?
Normaltid för transfusion av en blodpåse är en till två timmar. I regel stiger blodvärdet med cirka 10 g/l per transfunderad enhet. Hur många enheter som ges avgörs av patientens tillstånd och orsaken till transfusionen. En transfusion med blodplättar tar oftast 30 minuter. Transfusion med röda blodkroppar varierar i tid beroende på hur du mår och orsaken till behandlingen.
Bra att veta
- Ett barn som behöver transfusion får ha med sig en närstående.
- Efter en blodtransfusion är det vanligt att känna sig piggare och ha mer ork. Det gäller både barn och vuxna.
- Det är ovanligt att få en komplikation efter en blodtransfusion.
- En del kan vara överkänsliga, men det är ovanligt. Då kan man till exempel få utslag på huden eller må illa. Säg genast till personalen även vid lindriga besvär – transfusionen kan behöva avbrytas och reaktionen utredas.
- Vid kraftigare reaktioner får patienten behandling, och den som behöver blod flera gånger kan få förberedande behandling inför nästa transfusion.
- Det finns många anledningar till att behöva blod: förlossning, operation, olycka, blodbrist på grund av blodsjukdom eller behandling med cytostatika.